Plan B

Enda skillnaden mellan plan A och plan B var att plan B bestod av marschaller i stället för värmeljus. Bara det. Ganska precis ett dygn efter mitt försök till värmeljusceremoni pinnade jag tillbaka till min plats med en stor kasse marschaller i handen. Kroppen var nervös och sinnet frånvarande. Eld.

Jag började sammanbitet att tända de fyrkantiga, hårda vekarna. Flammorna var lite större än jag önskade, men jag fortsatte att tända. En efter en. Varför köpte jag så många? En i varje hörn kunde väl ha räckt? Men nu när jag har dem ska jag fanimej tända dem allihop. Fuck you!
(Fuck vem?)

Kvällen var lika mörk och enslig som den förra, men när jag tänt alla marschaller lystes platsen liksom upp. Ett svagt sken svepte över helvetesskapet och bildade som ett ljusrum mitt bland allt det mörka. Jag framkallade aktivt en negativ attityd med inslag av bitterhet och tänkte att -Fan va läskigt här är. Tänk om jag dör. Brinner upp eller blir mördad. Blir våldtagen i alla fall, det skulle bli något att gestalta i skolan, det. Instruktionerna till den här uppgiften säger att vi ska göra något som ska vara tillgängligt för allmänheten på vår plats. Det kanske skulle kunna vara jag som är tillgänglig för allmänheten? Kom och ta för dig, liksom. tänkte mina bittra, trotsiga tankar. Och jag kunde inte stoppa dem. Jag bestämde mig för att vara lite arg en stund, tog några bilder och koncentrerade mig på att tycka illa om min plats och mina tankar.

Men så kände jag hur jag liksom... Började trivas på något märkligt sätt. Där. På min plats. Kallt, mörkt, ensligt, omgivande skog, övergivna klädesplagg, en använd spruta. Och så jag. Mina missnöjesmuskler började slappna av, och jag kände hur ett nästan leende tog plats i mitt ansikte. Vafan? Jag var ju arg?

Jag började flytta omkring marschallerna så att de skulle stå precis som jag ville. Puttade försiktigt de tända metallkopparna med stel fot. Tackade Conversedesignen för den skyddande (?) plasttån. Putta putta. Det var lite svårt att få dem dit jag ville. Jag kanske kan ta med handen. Fösa fösa. Också svårt. Äsch, jag lyfter. Lyfta, lyfta...

Inget farligt hände? Min hand började inte brinna. Elden hoppade inte över till min arm. Jag tappade inte elden på min kropp, det började inte brinna i håret. Och ingen annan stans heller.

Lyftasomfan lyftasomfan! Möblera, trixa, dona. Fotografera fotografera.

Entusiasm!


Min plats syns knappt från stigen där man går förbi ovanför.


Kryper man igenom buskarna så ser man.


Min plats sedd från min plats.


Liv.


Intensitet.


Gemenskap.


Lång stund. Jag var inte ens rädd.


Kväva.