Välkommen att spy hos mig.

Jag har spenderat ännu mer tid på min plats. Känt in den ännu mer. Speciellt på kvällar är den mycket stämningsfull. Känslofylld. Och då menar jag inte positiva känslor. Jag kan tycka det är skönt att koncentrera sig på sina mörka känslor och tankar en stund. Det gör man bra på min plats. När jag suttit där en stund och ägnat mig åt att vara arg, rädd eller kanske ledsen så går jag därifrån som lite lättare. Inte glad. Bara lite lättare.

Att vara ledsen kan vara skönt. Att vara arg kan vara taggande.

Nu har jag bestämt. Min plats ska vara en plats för sådana känslor. Där det är okej att vara precis hur arg man vill. Eller ledsen eller tyst eller förvirrad eller förbannad eller uppgiven eller hur fan man vill. Kanske inget. Bara tom. Det är okej.

Jag ska bygga vidare på det. Det känns bra att jobba med det som uppfyller en. Som bekant är jag frustrerad och nästan lite arg över det hela. Och då menar jag "det hela" som i uppgiften, platsen, mig själv och min brist till klatschiga och genomtänka idéer. Som mina fantastiskheter till gruppmedlemmar har. Men nu har jag bestämt mig. Jag tänker ta vara på känslorna jag faktiskt ändå har inför det här. För känslor, det har jag ju. Så att det sticker i fingrarna och gnisslar i tänderna. Och det finns inget som säger att de "negativa" känslorna är mindre värda eller mindre bra än de fina, positiva. Ellerhur?

Nej. Det gör det inte. Tycker du det så dra åt helvete. Ja eller alltså. Inte du som människa, ska inte dra åt helvete. Din åsikt ska dra åt helvete.