Pärlplattekupp i bilder.

Sådärja. Planen som jag varit lite hemlighetsfull (?) med har nu genomförts. Åtminstone del ett; montering av pärlkompisar på samtliga av spårvagn åttas hållplatser. Jag vill berätta om det i bilder. Inte säga för mycket, skriva på näsan så där ni vet. Som jag inte gillar. Kanske gör jag det senare, skriver på näsan, men inte nu. Bilderna får tala... Detta är ett urval av hållplatserna, hade blivit lite väl långrandigt inlägg med samtliga representerade, visst? (Klicka på bilderna för att se större.)


Några av pärlkompisarna som var redo att komma ut.


Påbörjade limmandet på target no 1, Angered centrum.


Han var den första att bosätta sig.


Angered centrum. En annan pärlplattekompis fick känna på lite stjärnglans.


Hammarkullen.


Hjällbo. Susannes hållplats, så den här är till henne. Och till alla andra, men mest henne.


Redbergsplatsen. "Du är viktig"


Olskrokstorget. "Vems behov är det du uppfyller?"


Korsvägen. "Varför blir kvinnor så ofta disk-kvalificerade?"


Skägg och klänning. Gissa platsen.


Under några timmar på natten gick inga vagnar. Så vi gick hem till min fina medhjälpare E. Vi åt. Och jag gjorde fler pratbubblor.


Och så dansade vi. För att hålla ångan uppe.


Sahlgrenska i ottan och snart börjar vårt samhälles hjältar sina morgonpass, sjuksköterskorna.


Botaniska trädgården. "Är det fortfarande vitaminer i frukt om jag doppar dem i choklad?"


Botaniska trädgården.


Marklandsgatan i tidig otta. "Av allt man kan tro på... varför inte tro på dig själv?"


Sliten marodör med efterlängtat kaffe från 7-eleven som äntligen öppnade efter en natt av kaffebrist. Det var en stor stund och jag försökte le, men jag hade glömt hur man gjorde.


Musikvägen.


Axel Dahlströms torg.


Lantmilsgatan. "Blir du också tyst ibland efter Rapport?"


Nymilsgatan.


Nymilsgatan.


Medicinaregatan. "Måste man ha åsikter om allt? Vad tycker du?"


"Är jag hysterisk - eller är det bara världen?"


Chalmers. "Lyssna - kanske försöker någon berätta något för dig"

Det var det för nu. Jag tänkte skriva mer en annan gång om tankarna (och folks reaktioner) kring detta... Just nu nöjer jag mig med att ha befolkat samtliga av linje åttas hållplatser med mina små pärlmedspelare, om så bara för en stund.

Och Emma... Tack! Tack för att du hjälpte mig i typ två dygn med denna montering. För att du åkte spårvagn med mig, väntade på hållplatser med mig, missade hållplatser med mig, dansade bort trötthet med mig, skrattade bort timmar med mig... Tack för att du är du och för att vi är vi. Utan dig skulle jag bara vara jag och utan ett vi med dig vill jag inte vara jag. Så är det med det.