söndag 9 augusti 2009

Post pearl.

Sedan jag satte upp mina pärlkompisar har jag hållt utkik efter dem när jag åkt förbi hållplatserna, konstaterat att de flesta är nedtagna, undrat av vem och varför. Inte på ett förvånat sätt undrat, utan mer undrat vad nedmonterarna är för några, vad de tänkt och så vidare. Härom regndagen åkte jag rundan och tittade efter dem mer ordentligt, fotograferade kvarlevorna av dem och gladdes åt att på två hållplatser var de faktiskt helt intakta! Wavrinskys plats och Medicinaregatan in my heart.


Hon bor lite skyddat, klättringshögt ovan mark.


Solblekta och smutsiga kompisar.

På en del hållplatser var kompisarna borta men pratbubblorna kvar. Kanske någon tyckte om kompisen och ville ta med den hem? Undrar var de bor nu i så fall? På andra platser fanns bara vita skelettspår av kompisarna, och i vissa fall hade man ansträngt sig och även skrapat bort det hårt sittande skelettet.


Den här vet jag satt i alla fall mer än en vecka innan kompisarna försvann.


Någon har hajkat över spårvagnsrälsen för att nå denna pärlkompis på en stolpe mellan två räls.


I trappan på Frölunda torgs hållplats finns bara skeletten fysiskt kvar av dessa pärlkompisar.


Kompissilhuett på Redbergsplatsen.


Både kompis och pratbubbla är borta på Positivgatan. Men tittar man noga ser man här den bortskrapade kompisen på en eventuellt övermålad, skadad yta. Jag fick ett uns av dåligt samvete när jag tänkte på personen som fått i uppgift att "städa upp" efter mig. För ja, jag antar att det var någons arbetsuppgift. En privatperson hade nog inte gärna gått hem och hämtat skrapan och lilla färgburken? Men det dåliga samvetet blandade sig med en större portion förnöjsamhet över att ha satt kärleksfulla spår på en läskig hållplats.
_____________________________________________

När jag åkte rundan passade jag även på att sätta upp några nya kompisar.


Till alla som arbetar på Sahlgrenska, eller rör sig däromkring.


På ett halvfärdigbyggt staket på hållplatsen Botaniska trädgården. Och nästa dag... (Läs nästa bildtext.)


...så var staketet färdigbyggt! Och pärlkompisen satt kvar! Den som byggde klart staketet måste ha tyckt om att ha honom där, det hade till och med satts en plugg rakt igenom pratbubblan. Värme!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Goder afton.

Jag maste saga att det blir vackert. Speciellt nar parlplattekompisarna sliter sig och fortsatter med nya uppdrag utanfor din vetskap. Det beskriver pa nagot satt att det som hant pa en plats inte gar att sudda ut.

// Malin

Stina sa...

ååååå. kan du inte ta dessa kompisar till malmö?
eller ännu galnare, Halmstad!

vinternoll8 sa...

Jag önskar du smyckade staden där jag bor med kompisar! Då skulle jag jämt ge mig ut och leta efter dem och så skulle jag skydda dem med mitt liv. Så det så.