Det var kväll, mörkt och ensligt. Lågornas livskraft kunde inte stå emot de små, små vindpustar som rytmiskt når mitt krypin trots omringande betong- och bergsväggar.
De lyste upp precis så som jag ville, men levde inte tillräckligt länge för att lysa hundra tillsammans.
Några var tappra. Jag favoriserade dem.
Jag känner mig tillfreds med att ha provat, för om det hade funkat hade det varit perfekt. En slingrande eldslinga av små små lågor. Området som är ett no space skulle laddas och därigenom bli till my space. Jag skulle suttit där och bara varit. Länge och väl. Och tänkt tankar. Säkert varit lite rädd, hatat en del, men inte bara.
Eld och jag. Jag och eld.
Hatkärlek. Precis som till den där.
Platsen.
Jag hatar den. Men kan inte släppa den.
I morgon är det jag som låter plan B träda i kraft. Hejdå.
_______________________________________
Eller förresten, en sak till. Tack ni (få) som kommenterar. Jag tror att jag älskar er om jag ska tillåta mig att spontananvända superlativ på det viset. Ofta är jag frustrerad här, som ni kanske märkt, och jag blir varm av små ord från er! Det får mig att vilja fortsätta med vad som i stunden kan kännas hopplöst. Menlöst. Eller bara löst i allmänhet. Ni är mitt stabiliseringsmedel E414.
På tal om kommentarer. Jag fick en fråga från en "icke-prick" om vad vi ska göra på platsen. Jag vet inte vad jag ska svara på den frågan, för jag vet inte själv. Vad vi ska göra. Vad jag ska göra. Jag är verkligen storförvirrad på den punkten, och försöker att bara känna in platsen till att börja med. Sedan ska jag göra något med den. Något. Vad som helst faktiskt. Jajjamen! Kläm.
12 kommentarer:
I love you!
Hej käraste Annie! Jag blev inspirerad att skriva en kommentar men det är tomt... Jag skriver ändå. Har inte varit inne och läst på ett tag så jag har inte hunnit läsa allt men jag försöker följa ändå... Blev egentligen massa onödigt flummigt babbel känner jag nu men jag ville nog bara säga att jag älskar dig med <3
Tänk och få sitta där bland värmeljus, bredvid Annie och prata. Du är en fin tjej du och jag älskar det du gör! KRAM
Tänk och få sitta där bland värmeljus, bredvid Annie och prata. Du är en fin tjej du och jag älskar det du gör! KRAM
Hrm... dubbeltrycket kom från en bebis-Olle. Han ville nog säga att han också tycker om dig.. ;) kram igen...
Du skriver verkligen helt fantastiskt. Kan bero på att du är helt fantastisk, men jag förvånas över att du i vartenda jäkla inlägg kan få det så himla bra och så på riktigt liksom. Jag menar inte att jag förvånas över att du kan skriva bra, men ja du vet. Jag menar att jag blir imponerad varenda gång jag läser. Tur att jag får träffa dej ikväll så jag kan få lite Annie de Luxe irl liksom. Kram!
Annie. Vad tjusigt att du använde dig av levande ljus för att ringa in ditt space tycker jag :) Och modigt med tanke på att du har ett kluvet förhållande till eld. Jag tänkte använda mig av ljusslingor men det var dessvärre glapp i den märkte jag när jag dragit ut den genom fönstret med en massa förlängningssladd.. Så det sket sig. Synd att dina värmeljus inte ville lysa synkroniserat .. Men du är ju driven, du tar nya tag. Marschaller måste ju funka grymmare. Lycka till cooling! Kram/Karin
Å stabiliseringsmedel, emn av de bättre komplimanger jag fått den här veckan. Självklart skall man kommentera varandras bloggar vad är annars meningen? Jag får inte många kommentare men det beror nog på att jag är ganska otydlig med det jag vill säga, typ som ett Q. Du känner in platsen så rätt./ Fredrik
Annie.
Jag ska säga dig en sak. Det finns en naken sårbar ärlighet i dina ord jag uppskattar väldigt mycket.
Du skriver när du har något att säga och du gör det bra och alltid med substans. Kvalitet före kvantitet. Och du vågar visa hur dina tankar går och du gör det skickligt med koncis text och målande bilder. Som att och hur du vill skänka kärlek till onda platser. Som att du vill göra bra i varje handling.
Ibland anar jag uppgivenhet över din självupplevda otillräcklighet. Men du har en öm vilja och ett driv i dig många saknar. Det är vackert.
Vore fler som du skulle vore världen lite mjukare, lite bättre, lite finare. Och jag tror ingen som läser dig någonsin skulle sagt nej tack till att få tända ett av de där ljusen med dig, på din plats.
Det är jag, vi, som ska tacka för att du delar med dig.
Hej Annie!
Tänkte att om du känner så mycket för din plats så måste du ha valt rätt plats. Det spelar ingen roll att det är en hat kärlek. Det är nog positivt, kommer göra att ditt projekt blir starkt och du slår dig igenom projektet som en segrare.
Vad är plan B blev väldigt nyfiken?
Kram
va fint det vart med värmeljus!!synd att det inte blev som du ville,men det ser nääästan ut som ett place där man skulle ha lykta och tretusen filtar och annat och sitta och smygmysa och göra nåt förbjudet.ve tinte vad det ksulle va,men ser ut som en bra plats för otillåtna aktiviteter=).
synd tycker jag också att det är att du inte är här nu när jag äntligen är här,och inte i skoldimman.men på tisdag då jäklar ska det hängas=)!!
löv dig,puss!!
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar