Jämställdhetsdag på HDK

Idag var det jämställdhetsdag på HDK. Morgonföreläsningen "Myten om det motsatta könet" hölls av en man med talet- och ironins härliga gåva. Hans namn var Ingemar Gens och han var en sådan som fick mig att lyssna till varenda ord hans, ibland vassa, tunga formade. Jag gillade honom skarpt och fällde ett och annat igenkännande garv, men tydligen blev vissa (en?) provocerade av honom. Hon sa att hon var tvungen att avbryta, kunde inte hålla sig mer. Då skulle hon spricka. Hennes man puffade minsann visst till kudden i barnvagnen och hennes liv stämde inte alls överens med den statistik Ingemar presenterade. Att hon kokade över tyckte jag var roligt, för jag uppfattade det som att hans poäng var att provocera lite grann, men att man ändå skulle uppfatta det ironiska i hans uttryckssätt. Men som alltid så finns det de som inte förstår den tänkta poängen eller tar saker och ting personligt. Statistik. Undersökningar. Det handlar inte om enskilda fall, inte om dig. Inte om mig. Men om folk. Hur de är mest. Ingen regel utan undantag, visst? Men kanske blev det jobbigt när allt inte var som det brukar? För vi har väl alla varit på en och annan genusföreläsning, och vi vet hur det brukar gå till. Men här var det mer friska tag och en lite annan vinkling än det klassiska genussnacket. Lite provocerande kanske, men på ett gött och tankeväckande sätt tyckte jag. Modigt av Ingemar att använda sig av ironi, med tankte på att det är en kromosom inte alla besitter. (Modigt och kanske lite dumt? Missförståndsframkallande? Exkluderande? Äh.) Boken med samma titel som föreläsningen är det verkligen adlibrisvarning på.

En annan höjdpunkt idag var lunchteatern "Tankens spår i rummet" som hölls på Artisten. Den var fin. Speciell. Måleri, musik, teater och allt allt allt blandades till en mångtydig, rolig och vacker föreställning. Ibland ville man bara trycka på paus för att hinna se allt som hände på scenen. Eller ännu mer för att få som en stillbild av helheten som spelades upp framför ögonen på en. För det hände verkligen massor samtidigt, och kunde man frysa vissa sekunder skulle det bli ett vackert konstverk.