Det känns lite som att jag fyller ett år.
Tack Hanna för att du fick mig att till och med skratta idag. Dagen jag motvilligt räknat ned till och önskat att den bara försvann från almanackans blad. Nu är den här och här sitter jag och är samlad. Jag har varit rädd för den här dagen men. Jag är samlad, sitter här. Tänker. Lungorna andas och hjärtat slår. Jag sitter upprätt. Fungerar. Nöjd över det. För ett år sedan vid den här tiden... Nu är klockan snart precis... För ett år sedan när jag gick här... Ett år sedan...
I morgon ett år och en dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skicka en kommentar