Pärlifierade Halmstad lite.

För en vecka sedan var jag i staden som fostrade mig, Halmstad. Det är alltid med blandade känslor jag vandrar den stadens gator fram. Mest är det mysigt och fint att vara där, Halmstad är en vacker stad och det är underbart att träffa familjen. Men samtidigt känner jag varje gång jag är i Halmstad... Att jag älskar Göteborg. (Jag gör det enkelt för mig och uttrycker det så.) Den här gången delade jag i alla fall de blandade känslorna med en barndomsvän vid min sida. Det var fint.

Här brukade en blottare hålla till. En gång jagade han mig upp för backen där. Han hade träningsoveralljacka.

Hållplatsen närmst mitt barndomshem. Men vi åkte nästan aldrig buss, när jag var liten.


Parken som kallas våldtäktsparken.


Här ville jag verkligen pärlifiera...


Lite kärlek på en hård vägg. Min högstadieskola.


När jag gick hem om kvällarna var jag ofta räddast här. En gång var det en (annan) blottare här. Med beige rock.


Ibland ville jag undvika att gå vid vägen, då gick jag här. Men då var man i stället tvungen att gå genom ödetomten.


När jag under Halmstadvisiten hälsade på en vacker och kär vän passade jag på att sätta upp en påminnelse i smyg. Men med häftmassa.