Projekttankar

Onsdagen innebar redovisningar, och det var välkommet. Som jag skrev sist så såg jag inte riktigt vad jag gjort och varför. Mina kloka klasskamrater fick det lite att falla på plats. Inte som i att "Jahaaa vad det såå det hängde ihop" utan mer som i att jag kände mig uppfylld av att höra att uppgiften uppfyllt andra. Jag tror inte att jag fått ut lika mycket av denna introduktion som flera andra verkar ha fått. Men men. Det var spännande att höra hur klasskamraternas tankebanor gått och hur deras upplevelse i det hela varit. Jag älskar att höra hur andra upplever saker som uppfyllande och utvecklande när jag själv inte riktigt kan göra det på samma sätt. Då känns det som att det hela var nyttigt och bra ändå, och allt kan ju inte vara nytt för alla. För på något vis kändes detta inte nytt för mig. Inte för att allt behöver vara nytt alltid för att vara utvecklande, men jag hoppas ni förstår vad jag menar? Tankegångar som till exempel "Gör hon så för att hon verkligen känner så eller för att hon är instruerad eller för att något annat ligger bakom?" är för mig inte nya. Så tänker jag ofta, när någon beter sig annorlunda än vanligt till exempel. Oavsett om det finns utdelade kort i omlopp eller ej. En bidragande orsak till detta tror jag är alla lekar och rollspel jag ägnat mig åt under årens lopp, som deltagare och ledare på otaliga läger. Så nu när vi byggde så väntade jag på mer hela tiden. Och så kom det inte mer, och jag kunde liksom inte vara i själva byggandet eftersom jag suktade efter mer spel. På något vis.

För min del kändes det som att vi skrapade på ytan till ett socialt spel, men för mig hade det behövts grävas lite djupare för att bli intressant på riktigt. Obs: För mig, obs. Jag vill verkligen poängtera detta, för uppenbarligen så har upplägget varit toppen för många andra! Och är det bra för andra, då är det ju bra. Men jag menar, är det något du redan ägnat dig mycket åt, och sedan ska du i ett annat sammanhang ägna dig åt en introduktion inom ämnet, då blir det lätt lite... Skrapa-på-ytan-aktigt? Jag kände mig hur som helst lite gladare och lättare efter redovisningarna. Jag gladde mig åt allas fina byggen och fina upplevelser. Och så var jag ganska nöjd med vad jag åstadkommit, också. (Fast det hade varit ännu roligare att vara med och anordna det hela ;) )

Efter redovisningarna fick vi dra ett av korten vi haft under stadsbyggartiden. Det kortet säger är det vi ska utgå ifrån när vi nu ska göra en gestaltning av något slag under resterande spelveckor. Kortet jag drog kan tyckas tämligen snävt om man läser det rakt av, se bara:



Så jag väljer att läsa det på korsen och tvärsen, upp och ned, bak och fram och i sidled. Men ändå är det svårt att läsa ut något vettigt ur det. Ännu svårare att få fram något spännande eller utmanande. Och det vill jag. Så jag funderar vidare. Med tom blick och lite halvöppen mun, ni vet sådär nollställt ööh.

Återkommer. Adjöken fröken.