Det var en tråkig uppgift, tänkte jag besviket. Jag hade hoppats på lite mer action, som en attitydsuppmaning eller så. Skulle precis till att börja min jämförelse när kvinnan i fråga avlägsnade sig för att komma åter senare på eftermiddagen. Jag tänkte först att jag skulle stanna tills hon kom tillbaka och spela ut mitt kort även om det hann bli "efter speltid". (15.00) Men när jag var klar vid 16-tiden ville jag bara bort från svettsalen. Jag gjorde min jämförelse i ensamhet, och det var ju en oerhörd utmaning. Inte.
I morgon är det dags för redovisning. Det ska bli intressant. Jag vet inte vad jag gjort eller varför, så jag ser fram mot att se hur morgondagen utvecklar sig och upplyser mig.
Vad jag mest undrar över är vad spelets syfte egentligen är. Till en början trodde jag att spelkorten skulle ha en större roll i det hela, att de skulle försvåras dag efter dag och utgöra sociala krockar. Liksom mer konflikter, socialt spel, konflikthantering och nästan lite som rollspel. Så blev det inte. Korten har handlat mer om detaljer än jag förväntade mig, till exempel en uppgift att utföra i sitt bygge som inte påverkar det sociala spelet. Eller ganska enkla saker som andra fått, till exempel "Öppna så att det blir tvärdrag". Visst, lite retligt kunde det blivit, men ingen reagerade direkt på de öppna fönstrena i sommarhettan. I min mening lite lama instruktioner, men det kanske var tänkt så. Vad vet jag. Vad jag vet är i alla fall att jag personligen väntade mig mer av korten, svårare uppgifter som mer kräver att man sätter sig in i en roll. Jag trodde att det skulle handla mer om det sociala spelet i den här uppgiften, så jag gick hela tiden och väntade på att det skulle hända något, att det skulle trappas upp. Men inget hände. Alla gnatade på med sina byggen, och jag också.
Byggena i fokus. Och det kändes. Rent ut sagt. Ganska menlöst. Måste jag erkänna. Att jag tyckte. Men i morgon är det redovisningsdag och vem vet. Det kanske är då det händer.
Vad jag ska säga om mitt bygge återstå att se. Jag kan inte påstå att jag har så mycket att säga om det. Jag vet inte varför jag gjort som jag gjort. Jag har bara gjort. Jag väntade ju på något annat, trodde inte att byggandet var grejen. Mina tankar har därför inte varit i mitt fysiska byggande utan mer i "Varför gör vi detta? När händer det något?"
Kanske är det jag.
Kanske är det jag som inte förstår.
Kanske är det jag som inte känner mig stimulerad av att efterlikna ett foto i modell. Kanske kan man göra det. Men jag kunde inte.
Kanske om jag funderar en dag eller två. Att jag förstår. Ser mer.
Vi får se. Kanske redan i morgon. Kanske är det bara jag som är lite platt och behöver fluffas till lite av mina kloka klasskamrater och lärare. Vi får se.
Ett högt torn, myller av smutsiga små hus, hav som längre ej tillhör mitt land.
From above med blänk i havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar