Det är spännande att se ungdomarna förvandlas till unga vuxna i sina kostymer och diverse genomtänkta utstyrslar. Härligt är också att medryckas i deras lycka, och tankarna gick till min egen studentdag som ägde rum för hundra år sedan. Som jag än idag minns som en av de roligaste dagarna i mitt liv. Mindre spännande och härligt var att se de som redan vid lunchtid inte bara var jätteglada utan också jättefulla. Som av fläckarna på de vita kläderna att döma redan ramlat ett antal gånger, och som skrålade något knappt tydbart, raglandes fram med hjälp av kamraternas stöttande axlar. Så är det ju varje år, men det är fortfarande aldrig roligt att se en plutt i det skicket tycker jag. Well well. Som tur var befann sig Bror inte i det skicket när vi till slut fann honom i parken, men det trodde jag inte heller. Han var mest fin och ljuvlig, han. Min bror.
Jag är mycket nyfiken på vad som hände där i skulptursalen igår när jag var frånvarande. Vad fick klasskamaraterna för instruktioner? Hur gick det? Har något åverkat i mitt land? Har jag en lapp som ligger och väntar på mig, med instruktioner som aldrig fick träda i kraft? Om jag har en lapp, så hoppas jag att instruktionerna är av sådan art att de kan följas om jag är ensam i salen. För jag planerar nämligen att gå dit i morgon och jobba lite, och om mina instruktioner exempelvis har med arbetssättet att göra så kan jag ju följa det även om ingen mer är där. Hoppas.
Nu ska jag äta rester. Hejdå.
2 kommentarer:
Alltså, jag vill vara en tant och säga nåt i stil med:
Herregud var tiden går fort!
Fats jg gillar att vara tantig. När ses vi min kära?
Nämen vicken söt bror du har! Hälsa från tant Lene! Vi har inte smygkollat ditt kort...även om de e frestande. Vi var duktiga och hemliga om vårat eget hela da'n. Until monday...
Kram
Skicka en kommentar