Bloggeri bloggera?

Textblockad.
Jag har kommit av mig med bloggandet och jag hatar det. Som om jag någonsin varit en bloggare, men ändå. Jag vill blogga, tänker flera gånger om dagen "Det här ska jag skriva om!" eller "Den här bilden ska jag lägga upp!". Men när jag väl sitter där med datorn i knät så vet jag inte vad jag ska skrivaaa, ni vet sådär muppigt. Tankarna är så många så att de försvinner i varandra och skrämmer bort orden. På något vis.

Bildblockad.
Jag pratade med S för någon vecka sedan om det här med att publicera bilder på saker man gjort. Att det kan kännas motigt, eller liksom att man kan känna sig rädd att det ska uppfattas som att man lägger upp det för att visa "kolla så fint/bra jag gjort". När man egentligen bara vill lägga upp det för att. Det kanske är just det som bäst beskriver ens tankar, dagar, vad som upptar en för tillfället. Detta har jag skrivit om en gång tidigare, men ämnet är liksom fortfarande aktuellt. Jag känner viss avund på exempelvis vår lärare M. Han lägger upp bilder hipp som happ. Som han ritat. Fotat. Hittat. Ofta utan närmre förklaring. En bild. Säger mer än tusen ord? Ja, ofta. Kanske ska jag börja göra så.

Nej, herre göstanes så jobbigt. Det skulle vara. Eller?

(Förresten, är det ok om jag skriver ut ditt förnamn, S?)