Torsdag in my heart.

Torsdagen denna vecka var en ovanligt efterlängtad sådan. Den bjöd nämligen på handledning gånger två för förvirrade projektsjälar. Först individiellt med handledaren. Sedan med gruppen. Nu sitter jag här och försöker minnas vad gruppen sa, men kommer bara ihåg delar. Det stör mig. Jag kände mig lite borta när vi satt där. Dels på grund av mitt mindre eminenta jag som med jämna mellanrum och oanmält behagar roa mig med bland annat yrsel och spännande hjärtrytmer. Men jag tror också att jag var lite (väl) uppspelt över en av tankarna som väckts tidigare under dagen. Jag presenterar inte idén här nu för då blir det inte så bra. Det får i så fall bli när jag har lite mer kött på benen. Eller kanske mindre kött på benen. Höhö! (Ursäkta den interna jargongen där, det skall ej upprepas. I onödan.)

Vidare lade jag idag beslag på en stor skärm. Ältade lite. Köpte lämpligt material med rådgivning av Lina. När jag sedan väl var på plats i ateljén med skärm, färg, roller, coach och kaffe så var jag lite extra omständig. Allt för att dra ut på start av detta måleri. Till slut det i alla fall grundat och det kändes förvånansvärt bra. Ofrivilliga ljudeffekter frambringades till och med. Som ett barn som leker med bilar, ungefär.

Jag lämnade Da Skärm att torka över natten i ateljén, och det spritter lite i kroppen här jag valsar omkring i köket och tänker på morgondagens fortsättning. Jag faktiskt sjunger, och jag vet inte om jag gillar det. Men det gäller väl att ta tillvara på känslan. För i morgon kommer jag vara arg, nämligen. Min första stora målning, eller målning över huvud taget. Den är stor, det är penslar och rinnig färg, jag är in public. (Ge mig papper, pilliga pennor och avskildhet. Tack på förhand. Mvh/A)


Först var jag besvärad.


Sen var jag som ett barn med leksaksbil.


Men grundat blev det! Nu är det bara resten kvar. Hepp.