Glad i hågen.

Tack Gode Gud för frukostens comeback i måndags. Den satt. Och tack examensstudenter för att vi fick ta del av era arbeten.
Maja - Grym idé! Bra tips. Som fan. Tacksam och inspirerad jag.
Susanne - Jag älskar allt du gör. Allt du säger. Jag tror att du är min idol lite.
(As if att ni läser min sketna blogg, men nu finns orden där ute. I cyberspace. Till er. Whoaa...)

Cyberspace ja. Det är rummet som gäller. För den här veckan var det, efter en hel höst i ovisshet, dags att få reda på vad de mystiska orden "Digital miljö" i vårt schema innebär. Vi har undrat, spekulerat, trott oss fastslå... Men ingen har egentligen säkert vetat, och nu var det dags för upplyselse. På måndagen kom den, infon. And I liked it. (-The taste of her cherry chapstick... uh.) Vi ska besöka två virtuella världar på nätet, och redan när orden uttalades började det klia i tangentfingrarna och skärmögonen spärrades upp en aning av förtjusning. Vilken fantastisk uppgift, att man ska nörda sig på nätet! Woho! Vanligtvis spenderar jag en del tid med min vän datorn, och vissa, enligt uppgiften godkända världar, finns redan med i mitt virtuella vardagsrum. (Observera klämmigt uttryck.) Exempelvis har jag en och annan date med mitt kära Betapet, som för övrigt är ett hett tips till alla er som inte redan blivit kära. Det är som Alfapet, men på nätet, och så spelar man mot andra medlemmar och får "rankning" (ungefär som handicap i golf) utefter hur bra man spelar. Fantastsikt. Till och med min datorfientliga mor gillar att beta. (Observera verbanvändningen "att beta". Yes, jag är en nörd.) Alla som gillar Alfapet ens lite, kommer att älska betapet! Tips i etern.

Och så i morse var det dags för mitt "utvecklingssamtal" för terminen med två av våra lärare, Nike och Katti. 25 minuter. Prata om mig. -Iih, kände jag när jag var på väg dit. Varför detta iih infann sig vet jag inte riktigt, jag brukar ju inte vara den som är den. Men jag kände ungefär "Vad vet de om mig egentligen?" och det kändes olustigt att jag skulle sitta där med dem. Vilka är de? Vem är jag för dem? Lite så. (Ingen förstår mitt resonemang utom jag själv?) Nåväl, när vi hade pratat ungefär 2 sekunder så var jag redan lite mer bekväm. (Katti sa "Hej Annie" på ett speciellt sätt. Ni vet sån där blick som säger "HEJ-jag-ser-dig", och inte "...hej-whatever...") Ytterligare ungefär 15 sekunder senare hade jag helt glömt bort min tvekan, och samtalet var givande. Bra. Trevligt. Liksom bekräftande. Inte bekräftande som i prestationsbekräftelse, utan mer att de bekräftade att de vet att jag finns, och har koll på vad jag gör på ett sätt jag inte trodde. Det kändes bra, och min bild av dem vidgades lite. Så, tack Nike och Katti för detta! Resten av förmiddagen ägnade jag åt att vara tillfreds över att känna mig sedd. (Låter som ett barns reaktion, men det var faktiskt så jag kände.) Samtidigt jobbade vi vidare i gruppen med vårt här-i-bloggen-ej-ännu-presenterade-projekt. Det gick bra och var kul! Julia är ungefär bäst på att filma folk i smyg och samtidigt se galet oberörd ut.

På eftermiddagen gav jag mig in i en för mig helt ny värld, Second Life. Jag säger bara varningslampa. I´m gonna get stuck! Det var lite konstigt allting, nördigt men ack så fantastiskt ändå. Jag försökte få min figur att likna mig så mycket som möjligt i allt från kroppbyggnad till ögonbrynsvinklar och amorbågesavstånd. Diskuterbart igenkänningsresultat kanske. Dock gjorde jag en Britney och körde på skalligt. Om jag ändå vore så modig IRL. Då skulle jag vara ganska het. (Såg det ut som i Second Life i alla fall.)


Lovisa och jag gör premiär.
(Obs, before makeover. Sen var vi hetare. Bildbevis på ingång.)

Herre jöstanes vilken positiv anda det blev på det här inlägget då, men helt allvarligt så var morgonsamtalet med Nike och Katti värsta kick-ass-starten på denna tisdag! Sedan fortsatte det i samma glada anda liksom. Välkommet (och lite oväntat) mood.

...Förresten, får man skriva ut Nike och Kattis namn i bloggen? Jo, det får man väl? Nästan säker. Om jag har fel så ge mig en fet hint att ändra. Men jag vill ha namnen där så nu kör jag på det tills jag i så fall blir kritiserad. Våghalsigt.
/Annie living on the edge.