I förmiddags blev jag tilldelad en läxa.
Så lunchade vi.
Så var vi på Cornérs och köpte papper.
Så skulle vi jobba i ateljén.
Så skulle jag bara hem och hämta mina pennor.
Så sa Z "Ska jag ta dina papper då så länge?"
Så att jag inte fastnar hemma.
Så tyckte jag det var en bra idé.
Så gav jag henne papprena.
Så sitter jag hemma och är arg. Varför tog jag inte hem papprena? Vill inte jobba offentligt, jag hatar det. Hatar.
Så sitter jag här. Och nästan surar.
Så undrar jag, varför bankar jag på tangenterna?
Så tänker jag , offentligheten är en del av läxan.
Så tänker jag, fuck uppgiften.
Så går jag. Till skolan. Ändå.
Fan vad det tar emot. H
E J
DÅ (Hörs bankandet genom skärmen?)
fan.
tisdag 28 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Du kommer att klara detta. Fokusera på det nya du. Känner igen din frustation..har varit där och börjat acceptera att allt förändras...Både gott och ont med det. Kämpa på, det kommer att ta ett tag att inse de. För mig har det gått 5 år och fortfarande finns det där ibland och ibland inte..Vågar nu köra bil för det mesta..Men kämpa på...tanken på din tatoo känns bra..Ett bra steg fram..Att våga visa det man skapar inför andra är en rädsla och att gömma sig..skjutta upp...rädd för vad andra tycker..DU fixar detta, du och fågeln fenix. Men låt de ta tid..Kramiz
Hej va rolit! Jag läser din blogg baklänges! Nu såg jag att du skrev medan du var hemma i dag;D
Du kom tillbaka i allafall! Bara det!
(Såg just nu att du kommenterat min seriestrip, tack för din fina kommentar! Kul!)
Kram igen på dej.
Lene
Du skriver så bra, känslan i dina inlägg bara kommer till mig genom skärmen!
ett spännande projekt!
kramen
Skicka en kommentar