tag:blogger.com,1999:blog-56565672690203473872011-11-05T05:39:29.482+01:00enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.comBlogger1111100tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-91574782151775328202009-12-27T16:16:00.019+01:002010-01-03T21:25:02.402+01:00

Mys är ett ord som kan reta gallfeber på mig. Det är löjligt av mig.Jag får hatordhangups då och då. Ibland är de (mer eller mindre) befogade, som till exempel när folk säger eller skriver "man" när de syftar på sig själva. "Man har ju en del kontakter" -Åh nej, så fult. Detta är ju egentligen ingen orsak till att störa sig i någon större omfattning, men jag förstår i alla fall mig själv. Det är

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-26201871063060063182009-12-23T16:45:00.008+01:002009-12-24T01:01:11.667+01:00

Två bilder som illustrerar dagen, och eftersom jag bara har sällskap av lillvaio så finns inget photoshop att tillgå. Med andra ord behöver jag inte ens överväga om jag ska fixa bilderna eller ej, inte ens beskära dem kan jag göra om så skulle önskas. Och jag gillar det. Det som blev får bli, liksom.En härlig dag på många sätt. Lugnet före stormen, om hemma hos mamma är lugnet, och hos släkten på

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-47659840856469150642009-12-13T15:24:00.005+01:002009-12-13T15:50:05.692+01:00

I en bra blogg hittade jag en bra länk till en spännande utställning."Mitt Stockholm" är titeln och utställningen finns på Galleri Kontrast i vår huvudstad. Den börjar med tomma ramar och så får människor komma dit med sina bilder av sitt Stockholm. Kanske blir de inramade, blir del av utställningen. Förstår ni hur fint? Spännande. En stad ur befolkningens ögon. Kanske är det rentav värt en tripp

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-38516467109898339812009-12-08T12:01:00.009+01:002009-12-08T13:15:09.617+01:00

Jag vet. Jag har varit dålig på att blogga på ett tag. Eller, är det dåligt? Måste man upprätthålla en viss kontinuitet? Jag skriver när jag har något att skriva. När jag vill skriva. Har jag inget att skriva så skriver jag inte för skrivandets skull. Visserligen har jag väl egentligen kunnat skriva massor på sista tiden, men jag har inte känt för det. Bara."En riktig bloggare uppdaterar minst

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-85395460640663588652009-11-25T22:56:00.008+01:002009-11-28T12:35:19.703+01:00

Idag var det nästan regnstorm ute, och inne på Backa teater visades Gangs of Gothenburg. Jag, Zandra och Sofia var där och höjde medelåldern en aning. Uppsättningen var roande, oroande, fascinerande, spännande, fin, ful, stark, äkta, medryckande och alldeles alldeles underbar.Den handlar om aktuella händelser i samhället, och skildrar aspekter som bakgrund, gängtillhörighet och familjesituationer

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-65632819298037059752009-11-21T16:21:00.009+01:002009-11-27T02:03:53.864+01:00

På Mjellby Konstmuseum visas nu utställningen Andra Världar, vilket fräsiga Fredrik gjorde mig uppmärksam på inför min Halmstadvisit. Därigenom guldkantades min och mammas weekend med fantastiskheter från nio konstnärer som gått ihop och gjort en utställning kring drömmar, sagor, utopier och alternativa upplevelser av verkligheten. Behöver jag ens säga att minisar på skärm inte gör bilderna nedan

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-58344611802669437642009-11-18T23:21:00.006+01:002009-11-21T16:15:05.882+01:00

Idag var det jämställdhetsdag på HDK. Morgonföreläsningen "Myten om det motsatta könet" hölls av en man med talet- och ironins härliga gåva. Hans namn var Ingemar Gens och han var en sådan som fick mig att lyssna till varenda ord hans, ibland vassa, tunga formade. Jag gillade honom skarpt och fällde ett och annat igenkännande garv, men tydligen blev vissa (en?) provocerade av honom. Hon sa att

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-78076194263645437262009-11-16T22:55:00.003+01:002009-11-18T23:34:13.998+01:00

Det känns lite som att jag fyller ett år.Tack Hanna för att du fick mig att till och med skratta idag. Dagen jag motvilligt räknat ned till och önskat att den bara försvann från almanackans blad. Nu är den här och här sitter jag och är samlad. Jag har varit rädd för den här dagen men. Jag är samlad, sitter här. Tänker. Lungorna andas och hjärtat slår. Jag sitter upprätt. Fungerar. Nöjd över det.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-72596506384697577552009-11-09T15:15:00.023+01:002009-11-15T22:46:24.403+01:00

Det här inlägget är av obligatorisk skolart, och därav kanske (men inte nödvändigtvis) lite långrandigt för den utomstående. Läs på egen risk.UppgiftenUppgiften vi blev tilldelade oss var att hitta en övergiven plats och ladda om den. Vi fick fria tyglar på så vis att förvandlingen inte skulle genomföras i verkligheten, utan mer i fantasin. Och så skulle det slutligen presenteras på valfritt vis.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-90027413721625046512009-11-05T18:03:00.004+01:002009-11-14T12:56:22.274+01:00

Idag redovisade jag. Det känns bra att jag gjorde det på ett ordinarie tillfälle, även om att stå och redovisa illamåendes och yr inte var det mest underbara jag varit med om. Men jag tror ändå att det gick bra.Nu känns det mest tomt att det är färdigt, slut. Det som uppfyllt hela mig de senaste veckorna. Dag. Natt. Händer. Huvud.Nu då? (Förutom att sova medan övriga klassen firar med after work.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-18273964012758469922009-11-04T18:41:00.006+01:002009-11-07T01:27:13.629+01:00

Självklart är jag sjuk.Mådde halvap hela dagen igår men ignorerade det. Jag är ganska bra på det.Men så tyckte jag att jag var jag smart igår kväll och tänkte att om jag går och lägger mig tidigt och sedan går upp tidigt på morgonen innan onsdagens redovisningar börjar, så ska det nog gå bra. Så jag ställde klockan på tre timmar innan vi började. Planen var:Gå upp. (Genomfördes)Duscha. (

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-11266416806485484942009-11-02T18:55:00.003+01:002009-11-04T18:40:35.874+01:00

Brajobbat!Tacktack.Hurkännsdet?Tomt.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-74220071317739709412009-10-30T12:41:00.010+01:002009-10-30T15:42:24.185+01:00

Sedan handledningen jag sneakade in på i måndags har det bara handlat om att producera. Jag har pysslat vidare i modellen, sytt, filmat en massa, redigerat och letat efter den perfekta musiken. Om det hade funnits mer tid hade detta kunnat bli hur bra som helst och jag hade känt mig uppfylld och nöjd. Nu känner jag mig mest stressad och jag vet att jag inte kommer hinna få det som jag vill. Detta

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-20488548433575595382009-10-27T15:34:00.014+01:002009-10-27T23:34:18.145+01:00

Igår sneakade jag in mig på en annan grupps handledning. Jag tänkte att det kunde vara bra med en extern handledning, dels för att den gruppen inte visste vad jag jobbar med, inte följt min process. Dessutom känner jag att jag får komplex av min grupps fina och bra grejer, medan mitt känns mest som ingenting. Ibland kan det vara svårt att behålla gnistan för sin grej när man går i det dagarna i

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-40012318322945481492009-10-23T19:31:00.018+02:002009-10-26T17:18:45.418+01:00

Det har varit en intensiv vecka. Jag har bara gjort gjort gjort, utan att kanske egentligen veta vad jag pysslat med. Därför har jag bestämt mig för att visa veckan i bilder. Ja! (Självklart lite kryptiska bilder, för precis som vanligt så vill jag inte visa saker och ting i sin helhet.)Jag tog plats......lade regnblöta stenar på tork......började foga samman......byggde upp grafittiväggen......

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-83178043493926468232009-10-19T18:15:00.017+02:002009-10-26T00:19:03.319+01:00

På en blogg får man skriva personliga tankar och man behöver inte ha vetenskapliga belägg för varenda påstående. Detta är en blogg.Haga(/Linné) har blivit ett helvete. Ett outtalat sådant. Folk går omkring och känner sig så underbara. Eller så intalar de sig att de känner sig underbara, eller försöker åtminstone se ut som att så är fallet. Avslappnat medvetna på rätt sätt liksom. Rätt vagn med

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-81188785645408817422009-10-18T22:09:00.009+02:002009-10-20T00:26:41.519+02:00

På senaste tiden har jag tänkt mycket på känslor. Mina känslor är inte alltid som andras. Andras är inte alltid som dina. Dina är inte alltid som de flestas. De flestas är inte riktigt som varken dina eller mina eller som de andras. För allas är olika. Men vänligen låtsas att så inte är fallet. Var glad när du ska. Ledsen när du bör. Arg om du måste, men i så fall inte för länge. Var inte sur.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-39763004105882767882009-10-18T16:00:00.016+02:002009-10-18T23:58:52.903+02:00

Jag har spenderat ännu mer tid på min plats. Känt in den ännu mer. Speciellt på kvällar är den mycket stämningsfull. Känslofylld. Och då menar jag inte positiva känslor. Jag kan tycka det är skönt att koncentrera sig på sina mörka känslor och tankar en stund. Det gör man bra på min plats. När jag suttit där en stund och ägnat mig åt att vara arg, rädd eller kanske ledsen så går jag därifrån som

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-30625257941544222652009-10-16T21:26:00.004+02:002009-10-17T18:36:11.801+02:00

Det är inte flitens lampa som lyser.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-26446602264467535372009-10-16T16:40:00.012+02:002009-10-17T18:04:33.768+02:00

Ännu ett läckert fredagsblogginlägg à la obligatorique presenteras enligt nedan.* Levande beskrivning av min process: Det går åt helvete med mitt projekt.* Parallell till min framtida roll som lärare: Jag kommer ibland att känna att jag inte räcker till, och den känslan är åt helvete.* Koppling till omvärlden: Världen är åt helvete.* Och så lite fakta på detta: Ordet helvete kommer av ordet Hel,

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-67100654137552500652009-10-10T20:23:00.011+02:002009-10-17T17:26:47.154+02:00

Nu är det fotboll på tv. Ett rasslande drama mellan Sverige och Danmark, tydligen. Min familj hos pappa är en fotbollsfamilj. Släktingarna fotbollssläktingar. Och så har vi mig. Idag har vi kalas. Därför bloggar jag.Jag vill skriva om en sak som hände mig idag. Jag åkte buss. En timma och 45 minuter tar det från min bostadsort till min hemort och busschauffören var en sån där... Ni vet,

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-47713506601616895682009-10-07T23:41:00.028+02:002009-10-11T01:44:50.412+02:00

Enda skillnaden mellan plan A och plan B var att plan B bestod av marschaller i stället för värmeljus. Bara det. Ganska precis ett dygn efter mitt försök till värmeljusceremoni pinnade jag tillbaka till min plats med en stor kasse marschaller i handen. Kroppen var nervös och sinnet frånvarande. Eld.Jag började sammanbitet att tända de fyrkantiga, hårda vekarna. Flammorna var lite större än jag

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-12325226431303963002009-10-06T22:37:00.018+02:002009-10-08T19:21:40.921+02:00

Jag ville märka ut min plats med värmeljus. Jag tänkte att det kanske var dömt att misslyckas, men jag ville ville ville. Ni vet sådär hårt, att man inte kan släppa det förrän man provat och får bekräftat att Nej. Det gick inte.Det var kväll, mörkt och ensligt. Lågornas livskraft kunde inte stå emot de små, små vindpustar som rytmiskt når mitt krypin trots omringande betong- och bergsväggar.De

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-43983882351314028392009-10-02T21:21:00.010+02:002009-10-03T18:36:45.959+02:00

Hej. Vi hade vår första grupphandledning i onsdags, och jag stapplade ut ännu mindre klok än jag var när jag steppade in. Som jag skrev sist så hade jag näst intill bestämt mig för no-spacet bakom parkeringshuset vid lekplatsen där jag bor, och jag tyckte att jag hade idéer. Men efter handledningen kände jag mig lite avslagen inför platsen. Och mindre inspirerad inför uppgiften över huvud taget.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-35130736352514285642009-09-29T23:47:00.016+02:002009-09-30T00:58:58.784+02:00

Hemma där jag bor finns en lekplats. Den ligger bara runt hörnet. Vid lekplatsen finns en gräskulle där man kan gå upp en bit. Går man sedan vidare uppåt blir det mer som ett berg, och man kommer så småningom till Skansen Kronan. Men står man kvar där på gräskullen så har man utsikt över lekplatsen och mynningen till min gata. Ungefär såhär:En ständigt använd lekplatsvrå.Om du står där på kullen,

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-75206039266129408662009-09-26T11:56:00.021+02:002009-09-28T02:33:29.811+02:00

Uppgiften jag nämnde igår börjar med att vi ska hitta ettno-space, en icke-plats. Vilket kort förklarat kan beskrivas som en plats utan funktion, eller en bortglömd plats. Utan given identitet, liksom. Jag tänker mig det som en parentes i staden. -Spännande! tänkte jag naivt och begav mig planlöst ut i staden i jakt på det rätta no-spacet.Mitt frustrerade öga och kamerans besvikna lins fångade

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-8085164836057967092009-09-25T20:53:00.011+02:002009-09-28T02:34:34.155+02:00

Höstterminen är igång med bång. Jag väntar ivrigt på att även buller ska infinna sig, med all den kreativitet och inspiration ordet innebär.Vi har fått en uppgift som kort sammanfattat kan sägas handla om staden, och dess outnyttjade ytor. Det är en spännande uppgift, men som vanligt såhär i startgropen så befinner jag mig i www-fasen. (What/Why/Wafan) Därför var det välkommet med lite input i

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-38032118783151186392009-09-17T12:25:00.012+02:002009-09-18T22:10:12.071+02:00

Plötsligt, som från ingenstans, insåg jag plötsligt innebörden av barndomshjältens namn. Mörkvingad anka. Darkwing Duck. Vafan!När jag var liten reflekterade jag inte över namns betydelse, det var liksom bara namn. Han hette Daakwoing Dack och så var det med det.Detta oältande tankesätt gällde även mina klasskamraters namn, inte att jag på något vis reflekterade över dem heller? Någon hette

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-17216340324004029202009-09-15T12:34:00.019+02:002009-09-16T13:22:33.812+02:00

Det var så vackert.Jag brukar inte vara blödig när det kommer till högtider, men jag blödde och blöder fortfarande. Liksom omtumlad av all positiv energi och kärlek.Min vackra, underbara kusin strålade och hela bröllopet med henne. Det gamla societetshuset, med havet inpå knuten, fysiskt vibrerade. Så mycket kärlek och glädje fylldes det med. Det var något alldeles speciellt i luften, nästan som

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-756425186339111562009-09-06T23:33:00.010+02:002009-09-14T20:47:13.467+02:00

Vi åkte på konstresa med klassen till Oslo. Det var en bra dag med mycket konst och buss. Jag gillar båda.Jag skulle vilja åka pulka på Oslos operas tak.Bild från utställningen "Indian Highway" på Astrup Fearnley museet for moderne kunst. På utställningen "Indian Highway" tyckte jag bäst om detta skulpturala verk av den indiska konstnären Anant Joshi. Eftersom muséet i fråga hade patrullerande

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-55419850812239269232009-09-05T11:14:00.017+02:002009-09-06T20:56:39.319+02:00

För en vecka sedan var jag i staden som fostrade mig, Halmstad. Det är alltid med blandade känslor jag vandrar den stadens gator fram. Mest är det mysigt och fint att vara där, Halmstad är en vacker stad och det är underbart att träffa familjen. Men samtidigt känner jag varje gång jag är i Halmstad... Att jag älskar Göteborg. (Jag gör det enkelt för mig och uttrycker det så.) Den här gången

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-84555848890451648872009-09-02T23:53:00.013+02:002009-09-03T00:48:03.021+02:00

Jag såg just dokumentären"Världens lyckligaste folk" på fyran och sitter här med konfliktfylld efterkänsla. Liksom glad och nöjd för att den var så bra. (Och snyggt foto som bara det fick mig att sitta klistrad!) Liksom äcklad för vad den faktiskt visar.Journalisten Lena Sundström flyttar till Köpenhamn för att söka svar på hur det är att leva i ett land där ett främlingsfientligt parti sitter i

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-2203138035609566012009-08-28T00:39:00.004+02:002009-08-28T00:54:54.387+02:00

Förresten har åttan börjat gå igen efter sitt sommaruppehåll. Eftersom den trots sin frånvaro upptagit en stor del av min sommar, så blev jag lite till mig av att äntligen få se den in action.Jag ba -iih, tog upp kameran.Folk ba -ööh, tog verkligen inte upp kameran.En annan dag ska jag ta mig en tur.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-2114319881087478682009-08-27T23:56:00.006+02:002009-08-28T00:23:24.878+02:00

Textblockad.Jag har kommit av mig med bloggandet och jag hatar det. Som om jag någonsin varit en bloggare, men ändå. Jag vill blogga, tänker flera gånger om dagen "Det här ska jag skriva om!" eller "Den här bilden ska jag lägga upp!". Men när jag väl sitter där med datorn i knät så vet jag inte vad jag ska skrivaaa, ni vet sådär muppigt. Tankarna är så många så att de försvinner i varandra och

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-80008912560809541642009-08-23T21:41:00.002+02:002009-08-23T22:30:42.740+02:00

De fick gå skilda vägar i och med min redovisning.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-12793209233406713962009-08-22T16:28:00.010+02:002009-08-23T21:50:19.628+02:00

Nu när det gått några dagar och jag hunnit landa så är det några saker jag vill nämna hur jag tänkt kring. Känner att ett torrt format med rubriker är på sin plats. Innehållet är såklart fantastiskt saftigt, som vanligt. Ehum.Val av projektKort sammanfattat ville jag sprida kärlek på platser som enligt mig i övrigt känns hårda, opersonliga och otrygga.PlaceringHållplatser blev mitt främsta

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-18031875320767296952009-08-21T19:15:00.013+02:002009-08-22T02:57:34.843+02:00

Trots allt. Jag satt dag och natt några dygn (mest eftersom jag är grön och långsam) och på natten innan redovisningen hade jag en film jag ändå kände att jag kunde visa. Så det gjorde jag. Och det känns bra att jag gjorde det, för jag ville verkligen inte bli sen och inte få redovisa inför klassen. Dock minns jag inte vad jag sa och hur det gick egentligen. Minns det lite som ett blurr. Men

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-42517270665501584672009-08-17T12:18:00.003+02:002009-08-17T12:35:31.756+02:00

Jag tog en sväng och samlade mig. Satt sedan uppe till 04 och försökte lösa skiten. Löste inte skiten. Inte ens bildrutorna med sina ilskna kryss finns kvar. Det enda som inte försvunnit är ljudet och TVÅ bildrutor, dvs en fjärdedels sekunds speltid. Hell yeah.Och ja, visst är det roligt att jag var ute i så god tid med sammanställandet, men det bara blev så när jag var sjuk härom veckan då jag

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-39413350500280497832009-08-17T01:22:00.003+02:002009-08-17T03:00:07.939+02:00

Åt helvete.Jag kommer kanske inte till skolan i veckan.Hejdå kursen.Nu undrar ni (skolmänniskor) varför.För att jag suttit mer än tolv timmar idag med kortfilmen som skulle vara större delen av min redovisning. Ställt in programmet på att spara automatiskt var tionde minut. Sparat maniskt efter varenda förändring jag gjort ändå. För jag varit så rädd att något ska gå fel. Det är så nytt för mig,

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-72980093276942779732009-08-13T13:31:00.010+02:002009-08-17T12:17:54.669+02:00

Jag har fått blandad feedback på mina pärlkompisar. Det som uttalats har uteslutande varit positiva reaktioner, men jag har även försökt tolka de reaktioner som inte riktats direkt till mig.Jag tänker till exempel på blickar. 40-talister som kastat illvilliga sådana när de sett mig med limgevär och kärleksplattor i högsta hugg på hållplatserna. De har på behagligt avstånd himlat aningen med

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-13884569194289918102009-08-12T14:18:00.012+02:002009-08-12T17:00:37.715+02:00

Om man ser livet som ett spel, så är människorna spelpjäserna. Det finns medspelare och det finns motspelare. Om medspelarna spelar spelet juste vinner de extra poäng i form av karmiados. Det är bra grejer. Det får dem själva, och spelare i deras omgivning, att må bra. Om medspelarna får en motspelare att konvertera till att bli en medspelare så vinner alla inblandade massor av härlig

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-7884506167103808732009-08-09T21:27:00.022+02:002009-08-12T14:08:58.330+02:00

Sedan jag satte upp mina pärlkompisar har jag hållt utkik efter dem när jag åkt förbi hållplatserna, konstaterat att de flesta är nedtagna, undrat av vem och varför. Inte på ett förvånat sätt undrat, utan mer undrat vad nedmonterarna är för några, vad de tänkt och så vidare. Härom regndagen åkte jag rundan och tittade efter dem mer ordentligt, fotograferade kvarlevorna av dem och gladdes åt att

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-45082973220530458042009-08-05T17:04:00.010+02:002009-08-05T18:03:13.880+02:00

Jag blir så arg när jag tänker på hatbrott mot hbt-personer. Och att hatbrotten förekommer mer eller mindre varje år i samband med pride gör mig lika rädd varje gång det är dags. Rädd att någon av mina vänner ska drabbas. Det är som min vän F, hon vill inte att hennes lillasyster ska bära regnbågsaccesoarer eller se alltför "gay" ut, eftersom hon är rädd att syster ska råka illa ut då. Det är så

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-26623195788409168292009-08-04T11:38:00.015+02:002009-08-04T15:41:17.790+02:00

Tänk om bröst var en kroppsdel som vilken som helst. Då skulle jag kunna lägga upp en bild på området där min camoeffekt är som värst. Bara sådär. Men bröst är inte vilken kroppsdel som helst.Men vänta.Jag tänker.På riktigt, tänker. Ett ord på fem minuter nu.Jag tänker på när jag inte ville visa min målning som jag gjorde för ett tag sedan, då tog jag kryptiska bilder, och gjorde mystiska

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-18318657751844800682009-07-23T11:13:00.017+02:002009-07-23T15:01:47.900+02:00

Jag är förbannad. Jag hade skrivit ett långt, bra inlägg så försvann det på grund av det här risiga jävla nätverket! Och så är det typ 30 grader också. Åt helvette. Okej jag ska sansa mig, vänta.Så. Hej. Jag är i Italien. Med en glass since några sekunder. Moodhöjaren No.1. Är en bit utanför Venedig med pappa, tre av mina bröder och tio till. Fint. Men varmt. Ja, men. Värme and I är inte direkt

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-50563351305368595382009-07-16T23:12:00.009+02:002009-08-04T15:31:18.151+02:00

Sådärja. Planen som jag varit lite hemlighetsfull (?) med har nu genomförts. Åtminstone del ett; montering av pärlkompisar på samtliga av spårvagn åttas hållplatser. Jag vill berätta om det i bilder. Inte säga för mycket, skriva på näsan så där ni vet. Som jag inte gillar. Kanske gör jag det senare, skriver på näsan, men inte nu. Bilderna får tala... Detta är ett urval av hållplatserna, hade

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-19347244976925376172009-07-11T23:45:00.004+02:002009-07-12T00:13:50.878+02:00

Titta vad jag hittade! Så fantastiskt! Jag menar det; titta. (Jag blir arg annars.) Street performance när det är som bäst! Så fint, och häftigt hur de spelar ovetandes till en början... I just love it!Jag blir rörd, glad och önskar jag vore med.Det fick mig att tänka på konstnären Anna Carlsson som gästade oss på HDK förra hösten, och de street performances light vi gjorde här i Göteborg. Inte

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-12493152471705466322009-07-05T13:10:00.022+02:002009-07-10T18:20:15.647+02:00

Men hela tiden när jag ältat lappen har den där åttan funnits i bakhuvudet. Nu har jag gett utlopp för denna dragning och smidit en plan som innefattar siffran...Jag gillar symboler. Bokstäver. Siffror. Har alltid gjort. När jag var liten tvingade jag min plastsyster att leka alla möjliga och omöjliga bokstavs-, ord- och sifferlekar med mig. I tid och otid. Inte sällan egenkomponerade sådana, som

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-84107065986316175662009-07-05T12:45:00.030+02:002009-07-07T19:55:50.849+02:00

Andra dagar har jag hakat upp mig på orden ditt bygge på min lapp. När jag ältat dem har jag tänkt på en massa olika saker. Först var jag inne på mitt bygge som i mitt hus. Det är ju ett bygge, mitt bygge. Visst, men trist.Sedan tänkte jag mitt bygge som i min kropp, min kropp är ju på sätt och vis mitt bygge. Och då menar jag inte som i resultatet av allt mitt muskelbyggande, direkt. Utan som i

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-79098961437436976062009-07-05T00:52:00.023+02:002009-07-07T19:15:31.915+02:00

Vissa dagar har jag hakat upp mig på ordet jämför på min lapp. När jag tänker på ordet så har jag varit inne på det här med hur olika bemött man blir beroende på hur man ser ut. Då tänker jag främst på självupplevda skillnader i bemötanden jag fått beroende på till exempel vilken stilperiod jag varit inne i, vilken frisyr eller hårfärg jag haft, eller hur och om jag varit sminkad. Det är ett

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-47419824424097782132009-07-01T14:27:00.004+02:002009-07-05T01:52:12.155+02:00

Nu är det mycket tankar kring projektet. Jag vet inte hur jag ska börja skriva. Så jag börjar inte.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-36490617229865453842009-06-25T00:51:00.005+02:002009-06-25T01:11:07.850+02:00

Jag har ältat lappen i snart en vecka nu. -Jämför ditt bygge med nummer åtta. Jämföra olika gators hus nummer åtta, kanske göra nåt med alla åttahus? Eller åsamka spårvagn nummer åtta bestående men i form av försköning? På något sätt tolka mitt bygge som min kropp, jämföra den? Mitt bygge som i mitt hus, eller som i projekt jag gjort? Jämföra något, vad som helst, med nummer åtta av något...

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-90713418769145301502009-06-22T20:07:00.003+02:002009-06-22T20:18:17.245+02:00

Det är så dåligt med kommentarer i bloggen nu för tiden. Som om det någonsin fanns en tid då de frodades, men i fornstora dar förekom de ju i alla fall. Kanske hänger det ihop med att detta är en skolblogg och det är sommarlov. Snilleblixt nummer ett. Eller att jag själv blivit en deg när det kommer till att kommentera andras. Snilleblixt nummer två.Det är någon som grillar på gården. Jag hatar

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-32648468238663660392009-06-18T21:58:00.011+02:002009-06-21T20:56:37.530+02:00

Onsdagen innebar redovisningar, och det var välkommet. Som jag skrev sist så såg jag inte riktigt vad jag gjort och varför. Mina kloka klasskamrater fick det lite att falla på plats. Inte som i att "Jahaaa vad det såå det hängde ihop" utan mer som i att jag kände mig uppfylld av att höra att uppgiften uppfyllt andra. Jag tror inte att jag fått ut lika mycket av denna introduktion som flera andra

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-19929646038908985182009-06-16T18:21:00.010+02:002009-06-21T23:47:59.360+02:00

Jämför ditt bygge med #8.s. /Mvh Dagens KortDet var en tråkig uppgift, tänkte jag besviket. Jag hade hoppats på lite mer action, som en attitydsuppmaning eller så. Skulle precis till att börja min jämförelse när kvinnan i fråga avlägsnade sig för att komma åter senare på eftermiddagen. Jag tänkte först att jag skulle stanna tills hon kom tillbaka och spela ut mitt kort även om det hann bli "efter

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-4345968264097368152009-06-16T01:05:00.008+02:002009-06-16T01:59:22.404+02:00

Hej dagboken.Jag har tappat sugen. Därför tänker jag riktigt anstränga mig för att skriva ett skittråkigt inlägg idag, helt i harmoni med mitt astråkiga sinnestillstånd.På dagens kort stod det "Bedöm alla andra utifrån bedömningsmatrisen, och dela ut denna." Fuck it, tänkte jag och behövde inte ens anstränga mig för att leva ut fredagens kort som jag ju hade "sparat" till idag. "Upprepa gång på

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-4853265956258844992009-06-14T19:31:00.006+02:002009-06-14T23:13:21.555+02:00

Idag var jag och L i skolan och jobbade lite. Instruktionerna på kortet från i fredags (då jag ju inte var i skolan) var tyvärr inte av sådan art att jag kunde utöva det utan att fler från klassen var där, så i morgon har jag två kort att förhålla mig till samtidigt. Tänkte jag. Hoppas de inte krockar med varandra.En början.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-34580765884368014862009-06-12T23:53:00.006+02:002009-06-13T16:32:02.746+02:00

Veckans sista skoldag ägnade jag mig åt giltigt förfall. Min kära lillebror tog nämligen studenten. Det var en härlig dag och lillebror var så fin, så fin.Det är spännande att se ungdomarna förvandlas till unga vuxna i sina kostymer och diverse genomtänkta utstyrslar. Härligt är också att medryckas i deras lycka, och tankarna gick till min egen studentdag som ägde rum för hundra år sedan. Som jag

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-4835272846830922272009-06-11T22:29:00.013+02:002009-06-11T23:57:47.502+02:00

Så fort någon frågade mig något om hur det gick med mitt bygge, vad jag gjorde eller hur jag tänkte så svarade jag ungefär "Jag vet inte, vad tycker du?"Min regel för dagen var nämligen: Prata inte om ditt arbete med någon, och ta in andra i arbetet.Jag tolkade det som att helt sonika knipa käft om mina tankar och planer, och i stället motvilligt rådfråga andra. Stundom undvek jag kontakt med de

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-63872131003500954012009-06-10T20:25:00.005+02:002009-06-10T21:12:51.692+02:00

Ny kurs. Ny limpistol. Ny frustration. Sistnämnda heter möjligtvis Bagdad, men ingen vet säkert.Säkerställt är dock, att jag utifrån ett fotografi av platsen ska bygga upp en modell av denne. Detta skall ske på en upptejpad area i skulptursalen.Varför? Det vet man inte.Hur? Det vet man inte.Spelets regler är simpla:Tyck om din tilldelade bild.Kl. 9-15 varje dag.Gör.Se vad som händer.Efter lunch

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-28310227307886504862009-06-01T19:29:00.004+02:002009-06-01T20:05:47.125+02:00

Han kanske kände sig såhär.Det var varmt, människor var glada. Röda sten sprudlade av liv. Men så ser jag. Vad gör han? I luren säger de att de redan är på väg.De spärrade av marken nedanför och snart myllrade det av räddningsbilar- och båtar som var "redo". Jag ville inte se på, men jag kunde heller inte avlägsna mig. Så jag distraherade mig själv med att frenetiskt rita på brödpåsen och

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-89924517519257031302009-05-25T21:18:00.009+02:002009-05-25T22:31:31.802+02:00

Jag är helt slut. Lång, men fin, vernissagedag efter en natt med alldeles för lite sömn. Natten ägnade jag i stället åt härlig musik med härlig L i härlig ateljé och rundade på småtimmarna av med ofrivillig promenad och till slut ett efterlängtat bad. Jag liksom hann inte sova förrän dagen råkade gry. Men det gjorde inget.Utställningen blev riktigt bra till slut ändå. Måste jag säga. Så bra jobb

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-31194274983332068882009-05-23T11:04:00.027+02:002009-05-26T22:48:41.924+02:00

Nu ska projektet konflikt summeras och reflekteras. Och som vanligt när det drar ihop sig för sådana företeelser så känner jag mig inte riktigt redo för det. Jag är mitt uppe i det fortfarande, två dagar kvar. Hallå eller. Och en massa ofärdiga tankeprocesser. Men.Val av konfliktI begynnelsen tänkte jag att jag inte ville jobba med en allt för personlig konflikt, så jag krystade fram en massa

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-62595073486087496682009-05-22T23:20:00.003+02:002009-05-23T14:00:28.086+02:00

Min hälsa sätter tandpetare i hjulet för mig. Igår mådde jag ap och målade tills jag stupade, bokstavligt talat. Vid 22-snåret fick jag foga mig och motvilligt styra kosan mot sjukhuset. Där kopplades jag in och övervakades. Det var lite vajs så jag fick stanna ett slag. Efter slaget åkte jag och min pillernöjda kropp hem och sov. Gott. Därav rubbat schema idag, attans. Kom till ateljén vid lunch

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-80085009087651808232009-05-21T11:14:00.009+02:002009-05-23T22:22:32.074+02:00

En ny värld har öppnat sig! Jag har köpt ny färg. Se! Skräp-kvalle-turkos efter ett lager, normal-kvalle-ljuslila efter ett lager. Förstå vad jag har haft med att göra. Nybörjare som jag är lär jag mig av mina misstag varje dag. Tänk om man alltid lärde sig i den här speedade nybörjartakten, då skulle jag vara skitbra på att måla kanske lagom till årets första höstbris. Skulle kunna transformera

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-77719083909734265142009-05-19T11:55:00.008+02:002009-05-22T13:12:15.748+02:00

I helgen har jag målat och målat men inte kommit någon vart. Färgen kräver 3-4 lager och jag insåg inte det skeva i det förrän mer erfarna akrylare i klassen upplyste mig om att jag gått i en fälla. Maria, som kallar sig själv färgfascist, fnös och likställde materialet med vattenfärg. Se där ja. Dock älskar jag färgnyanserna jag börjat med och tänker avsluta de partier som ska vara i de färgerna

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-9292550541461206652009-05-15T20:51:00.013+02:002009-05-22T19:47:33.580+02:00

HBT-festivalen i Göteborg tog under fredagen även skepnad i mitt pysslande. Det blev en heldagspaus från skolkonfliktprojektet, till förmån för en annan konflikt. En vän till mig har startat ett projekt där de stöder dramagruppen Mabasen i Namibia. En grupp som med hjälp av teater och diskussion vill bryta tystnaden och förändra attityden kring hbt-frågor i landet. I flyern berättas till exempel

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-1345071972402388472009-05-13T22:25:00.011+02:002009-05-18T01:24:25.523+02:00

Fy, lite jobbigt inlägg att publicera. Jag skrev det för några dagar sedan efter grupphandledningen, och nu är det dags att fläka ut det. Klick.Vill inte.__________________________________________Något som stör mig är den uppfattning som många bär. (Observera att jag skriver många, vilket inte innebär alla.) Uppfattningen om... Hur ska jag uttrycka mig... Det kommer att missuppfattas. (Men just

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-86503923184966147542009-05-09T10:24:00.008+02:002009-05-13T23:44:45.877+02:00

Idag är det onsdag den 13 maj, och först nu vill jag publicera lördagens inlägg. Men jag raderade nästan all text. Bättre så.En stund ensam i ateljén. Det var fint.Mitt projekt handlar som sagt om konflikt. Min konflikt;nu kontra då. Före kontra efter. Var är jag nu? Vart är jag på väg? Och hur?Som en visare som väger fram och tillbaka... Pekar bakåt, på då. Väger över, pekar på nu. Tippar fram

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com10tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-89315582158583559032009-05-08T00:22:00.011+02:002009-05-08T01:38:26.156+02:00

Torsdagen denna vecka var en ovanligt efterlängtad sådan. Den bjöd nämligen på handledning gånger två för förvirrade projektsjälar. Först individiellt med handledaren. Sedan med gruppen. Nu sitter jag här och försöker minnas vad gruppen sa, men kommer bara ihåg delar. Det stör mig. Jag kände mig lite borta när vi satt där. Dels på grund av mitt mindre eminenta jag som med jämna mellanrum och

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-19605946929130264852009-05-06T18:13:00.008+02:002009-05-06T20:46:45.338+02:00

Nu är jag arg. Men det bekommer mig inte så värst, har vant mig vid känslotillståndet så att säga. Det är bra att jag är arg, tydligen. När jag under förra handledningen slog näven i min egen hand och svarade "Åt helvete, jag är skitarg" på frågan "Och hur går det för dig då?" glittrade handledarens ögon lite extra och han utbrast glatt "Så härligt! Det är så det ska vara."Så här sitter jag och

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-49824010054693846772009-05-01T10:27:00.013+02:002009-05-03T09:53:23.134+02:00

... kan liknas vid att göra en smoothie.Man tager vad man haver hemma. (/I huvudet.)Till exempel frusen mango. (Gammal skit man lagrat för man inte vet vad man ska göra med det.)Kiwisar. (Nytillkommet, som man egentligen inte gillar eftersom ytskiktet framkallar rysningar och innehållet är strävt.)Mjölk. (Ont-i-magen-framkallande.)Yoghurt. (Slem.)Och så mixar man det med en snabbt roterande kniv.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-20515016438061576002009-04-28T21:45:00.008+02:002009-04-28T22:10:43.800+02:00

Så träffade jag tre fina klasskamrater i ateljén.Så var de också lite frustrerade.Så blev det inget tecknat i skolan.Så kom jag hem.Så satte jag mig i köket.Så började jag skissa.Skiss. När jag lydigt bara gör.Känns konstigt, men ganska bra.Det blir inget, men ändå något.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-31027093960571533522009-04-28T14:19:00.006+02:002009-04-28T14:45:08.140+02:00

I förmiddags blev jag tilldelad en läxa.Så lunchade vi.Så var vi på Cornérs och köpte papper.Så skulle vi jobba i ateljén.Så skulle jag bara hem och hämta mina pennor.Så sa Z "Ska jag ta dina papper då så länge?"Så att jag inte fastnar hemma.Så tyckte jag det var en bra idé.Så gav jag henne papprena.Så sitter jag hemma och är arg. Varför tog jag inte hem papprena? Vill inte jobba offentligt, jag

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-68021506010428323902009-04-26T00:11:00.006+02:002009-05-10T13:55:29.380+02:00

Jag tittade på Svr iges smr tas te br n och mådde lite illa.Calle som är läskigt snabb och påläst, med pappan som sammanbitet sitter och hårt apploderar sin sons inknappning till motståndaren som ligger före. När sonen väljer "fel" fråga, en fråga där man bara kan få en poäng i stället för två, ser pappan besvärad ut, och pojken själv förskräckt. Ska han nu inte lyckas gå om, är han inte Svr ige

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-84876707129767757472009-04-24T19:24:00.012+02:002009-04-25T00:39:03.509+02:00

Jag blir frustrerad när folk inte förstår när jag är ironisk. Jag menar inte frustrerad som i frustrerad på dem, utan frustrerad på mig. Varför kan jag inte lära mig att alla inte greppar min "ironi". (Eller vad man ska kalla det.) Ibland blir jag missförstådd när jag är ironisk, utan att jag fattar att jag blir det.Så ibland blir jag ifrågasatt av förvånade vänner, som nyssen, då en vän undrade

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-65742157557578086742009-04-24T18:40:00.011+02:002009-04-25T01:10:52.062+02:00

Nya basgrupper. Nytt projekt. Tema:konfliktFörst tänkte jag att jag inte skulle göra för personligt, utan om mer allmäna konflikter. Vardagskonflikter som vi alla mer eller mindre kan känna igen oss i. Småsaker som växer till oproportionerliga, krigsartade gnabb. Kanske lite knorrigt sådär, så att folk och fä fnissar igenkännande och utbrister. "Jamen precis sådär är det ju, hihi så löjligt

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-73680474283233552652009-04-20T21:46:00.014+02:002009-04-21T23:47:29.324+02:00

På måndagens frukostsamling visades det en 83 minuter lång dokumentärfilm som fick mig att direkt efteråt vilja ut och gå långt långt, alternativt sparka på stolpar. Den var så stark tyckte jag, ”My kid could paint that”. Kan ni också känna så? Att ni vill få tankar/intryck ur er genom att liksom gå ifrån det, eller genom att vara lite utagerande? Det kan jag. Fast oftast väljer jag förstnämna

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-57444928630985873462009-04-17T13:01:00.017+02:002009-04-20T21:46:19.949+02:00

Tillbaka på HDK från några veckors praktik betyder back to blogg!_________________________-Nu ska ni göra en serie om konflikt!Spännande! Jag som älskar serier. Som tycker konflikter är ett fascinerande fenomen, som genomsyrar allt. Som är fruktansvärt, som är spännande, som är givande, utvecklande... roligt? (Ibland.)Men vad är en serie? Vad är en konflikt? Jag fastnade. Surfade runt, läste

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-58637601463289370162009-03-31T18:39:00.009+02:002009-04-02T00:36:24.904+02:00

Jag tycker inte om den här bloggen. Detaljer, men.* Den har för smal spaltbredd, och jag kan inte ändra utan att den blir liksom över hela skärmen à la word-dokument. Inte hett.* Jag kan inte se antalet besökare. Vore spännande att se om det är två eller tre, liksom. (Och google analytics fungerar inte.)* Min mamma läser den. (Hej mamma!) Det gör väl inget, men... Det ger mig en obefogad

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-9286023656562043302009-02-13T16:22:00.008+01:002009-02-14T16:15:23.009+01:00

Tänka sig. Jag fick svar av Hanna Fridén på kommentaren jag skrivit i hennes blogg. Hade visserligen glömt att jag kommenterat där, men kom på det nu några dagar senare, och se! Ett svar. Jag blev förvånad, och tyckte att det var liksom... konstigt. Varför då? Det är en märklig företeelse, att man (jag) liksom förminskar mig till att vara mindre än andra. Eller är det vad jag gör? Andra i

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-86651166603281182732009-02-10T17:41:00.019+01:002009-02-11T01:00:05.192+01:00

Det har gått över två veckor sedan jag bloggade sist. Sedärja. Det var längre än jag trodde, faktiskt. Vet inte varför jag sätter mig och plinkar just nu heller. Är inte direkt på blogghumör. Eller humör. Träffade några klasskamrater i förmiddags och pluggade. (Sure.) Sedan åkte jag hem och satte mig och skrev. (Sure.) Sådan var planen åtminstone, när jag i morse vaknade av värsta tänkbara

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-73350791659029427352009-01-25T19:34:00.007+01:002009-02-10T23:52:29.398+01:00

När det idag vankades konstfilm på Röhsska blev vi en fin liten kvartett. Det var jag, L, K & M. Vi laddade med att hutta lite Jäger som K hade med sig, sen var vi laddade! Att det bjöds på Bloody Mary i salongen var en trevlig överraskning, medan konstfilmerna vi såg var av blandad kaliber... (och kvalitet?) Några guldkorn bjöds det minsann på, som till exempel den animerade filmen Just a Tot om

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-52030448361000174792009-01-24T12:26:00.007+01:002009-01-24T16:31:32.876+01:00

Vet inte om ni, klassisar, kommer läsa min blogg såhär omgående men... I morgon (söndag) möts vi som vill utanför Pressbyrån på Valand klockan 13 för att gå på "Konstfilm block ett" (14 kortfilmer i ett svep) på Röhsska en timme senare. Jag tror att det är bra att vara där i så god tid, för vad jag har förstått så kan ingen förboka biljetter till konstfilmerna på Röhsska, och man vill ju inte

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-19936616657010828312009-01-18T13:52:00.038+01:002009-04-06T01:17:07.768+02:00

Skissboken ska resumeras. Boken där vi under hela höstterminen skulle göra en skiss om dagen utifrån temat Gränser. Att resumera skissboken nu känns konstigt, den är ju inte klar! Just nu bubblar vi, skissboken och jag. Men jag får väl se det som en reflektion och resumé av skissbok del ett. Ja, bra, så får det bli. Så here we go. Ur skissbok del ett har jag valt ut nedanstående fem bilder. Jag

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com11tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-30872733810054501922009-01-16T22:35:00.008+01:002009-01-19T18:34:12.247+01:00

Det första vi bestämde var att vi ville jobba med projektet tillsammans. Inte dela upp ”Du-gör-det-där-jag-gör-det-här-sen-sammanstrålar-vi-hejdå”. Nästa steg var att vi fastslog själva metoden. Vi ville filma. Det var något som kändes relativt nytt för oss alla i gruppen, så det fick det bli. Jaha, vad ska vi filma då? var nästa frågeställning. Vi diskuterade en massa fram och tillbaka, vad för

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-25875437395649170062009-01-16T22:01:00.015+01:002009-01-18T23:05:02.476+01:00

Så var kvinna hemma från resan, finally. Ja alltså, jag menar finally som i "vilken hemfärd". För semestern var i övrigt mycket nice! Slappa, härliga dagar och intressanta utflykter. Bland annat till Burma! Turistmål undvek vi, gött.Men två dygns hemresa blev det på grund av lite av varje. Jag tänkte otaliga gånger under tristessens timmar ungefär att "Jag är glad om jag bara kommer hem förr

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-62799844606015159302009-01-02T12:03:00.003+01:002009-01-02T12:09:38.878+01:00

Nu ar jag i Thailand och har det finemang. Bor helt off pa en strand, inte en turist sa langt ogat nar och alla glor pa oss falanger. Som de kallar oss har. Vaaaldigt olikt turistthailand and i like it. Onskar dock att jag hade fler sportbhar for gosh vad ont man far i tuttarna av allt skumpande pa de icke befintliga vagarna nar man aker pa bilflaket.Och for fan. Det ar sa daligt med kommentarer

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-61690332141280819662008-12-23T12:25:00.005+01:002008-12-23T12:35:34.667+01:00

Gott folk, nu åker jag till Hong Kong! Och sedan vidare till Thailand. En tuff och härlig detalj är att julafton ungefär försvinner! Tack vare tidsskillnaden. Det har varit härligt att slippa allt stök och bök nu i december tycker jag. Fenomenal idé detta med tidsskillnader.Nu blev jag plötsligt sparkad i ändalykten, vi måste åka.God jul till alla fina människor. Jag gillar er.Ipod-me på lång

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-58268555892939756742008-12-19T01:59:00.020+01:002008-12-19T14:59:00.440+01:00

Det är lite jobbigt att erkänna men... Second Life har trollbundit mig. Lite. Det började i onsdags med att jag omsorgsfullt (som fan) skapade mig ett andra jag. Observera kärlekshandtagen jag lagt till, för så skulle det fanimej se ut på mig om jag hade slickade tights like that och en tröja som inte ens täcker magen. Och mer normala kläder än så hittade jag inte for free. Sedan sprang jag runt

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-58342659867411851552008-12-19T01:15:00.009+01:002008-12-19T01:31:35.812+01:00

En virtuell värld jag besökt i veckan är Habbo. Det kändes som en lagom start, och så tyckte jag att det var lite intressant att ta reda på vad Habbo är egentligen, som man hört kids prata om till och från. Jag valde ett ironiskt namn, och valde länge och noggrant skepnad i allt från ansikte till klädsel och frisyr. Ended up looking like Ellen DeGeneres. Var nöjd. -Hur gammal ska du va? frågade

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-57281973196615280262008-12-17T19:03:00.018+01:002008-12-18T01:36:21.633+01:00

Tack Gode Gud för frukostens comeback i måndags. Den satt. Och tack examensstudenter för att vi fick ta del av era arbeten.Maja - Grym idé! Bra tips. Som fan. Tacksam och inspirerad jag.Susanne - Jag älskar allt du gör. Allt du säger. Jag tror att du är min idol lite.(As if att ni läser min sketna blogg, men nu finns orden där ute. I cyberspace. Till er. Whoaa...)Cyberspace ja. Det är rummet som

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-8776623791749660582008-12-12T19:37:00.034+01:002008-12-17T18:00:38.942+01:00

Okej, me goes gnällkärring. Men är man en blodsockerslav så är man.OJ!Dags för en parentes:För ja, nu fick jag lite dåliga vibbar av vad jag just skrev, men eftersom jag gett mig fan på att sluta korrigera allt jag gör hela tiden så ska jag inte ändra. Så det så. De dåliga vibbarna frambringades av följande uttryck: "...är man en blodsockerslav så är man." Som tur är så är det ändå okej att

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-90661534134444507482008-12-05T18:30:00.008+01:002008-12-16T18:24:00.936+01:00

På morgonsamlingen i måndags närvarade en blygsam skara. Men hey - det var mysigt ändå, och frukosten var SÅ god när den kom på plats efter lite trassel. (Förlåt C & E för min felaktiga gruppinfo där på morgonkvisten.) Traditionsenligt bjöds det på bra film även denna måndag, och nu var det "Venuz boyz" som stod på agendan. (-Stod på agendan! SÅ krystat uttryckt! Men det bara kom. Nu skäms jag.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-40959204822030737342008-11-29T18:59:00.029+01:002008-12-16T18:23:32.042+01:00

Veckan som gick bjöd på lite av varje och jag väljer att skriva om det som berörde mig mest. Jag är inte på 42-kilo-spaltmeter-humör.På måndagen visades ett gäng bra filmer som på olika sätt behandlade begreppet identitet. En av dem var dokumentärfilmen "Please, vote for me!" som hos mig framkallade äckel, ilska och faktiskt lite tårar. Sistnämnda, men i större dos, framkallades även hos de barn

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-50128880026602798852008-11-28T16:02:00.018+01:002008-12-16T18:22:57.446+01:00

Ni som känner mig vet vad som hänt. Jag orkar inte, eller vill inte, skriva om det såhär publikt. Just nu i alla fall. Hoppar därför här i bloggen över ett utav de mest dramatiska kapitlen i mitt liv, ett utav de absolut hemskaste. Det är egentligen inte för att jag inte vill prata/skriva om det, utan för att jag helt enkelt inte känner för att sätta mig ned och redogörande författa om det. Just

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-15743360833248332012008-11-15T20:26:00.033+01:002008-12-16T18:21:58.584+01:00

En vecka då alla studenter på hela HDK blev till en enda stor familj. Eller?Nu såhär i efterhand har jag förstått att alla inte var lika tillfreds med veckan i fråga som jag faktiskt var. Jag har nog mycket vår eminenta grupp att tacka för att veckan var så sprudlande. Gul-grå gruppen, yeah! Det var till och med så att det kändes lite vemodigt när det mot veckans slut var dags att skiljas åt, men

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-64968169958518997032008-10-28T11:18:00.016+01:002008-12-16T20:02:39.178+01:00

Livet är så orättvist. Jag tappar sugen. Allting som rör mig känns onödigt och töntigt i jämförelse. Därför gör jag inget i stället. Sitter och tänker och mår mörkt, som om det skulle göra skillnad för någon. Smart.Minns och saknar extra mycket just nu.Den där idioten som heter Cancer borde få dödsstraff. Får jag ge den dödliga dosen? Snälla? Långsamt.Snälla ni som läser min blogg, gå in på

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com9tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-71067644202159972662008-10-21T13:53:00.018+02:002008-12-16T18:19:56.185+01:00

Äntligen har skolan där jag gör min VFU införskaffat en kaffeautomat till lärarrummet. En som till och med brygger kaffe! Till skillnad från så många andra kaffeautomater man stött på i sin dar i diverse lärarrum landet över, som mer brygger färgat vatten med touch av kaffesmak. (Läs Stockholm med omnejd.)Jag är i och med ovanstående förändring redo att ta steget och Vägra lämna skolan i fråga.

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-5656567269020347387.post-13910782633678248842008-10-18T14:04:00.014+02:002008-12-16T18:19:04.851+01:00

"Det är viktigt att ha skor på sig i bamba, för annars kan man få en potatis under foten!" /barn 8 år. Högst allvarsamt uttryck med inslag av dramatik.Det är lite tråkigt att man inte kan blogga om sin praktik, men förståeligt. Helt uteslutet såklart, men lite sugen blir man ibland. Så mycket underbart, och en del mindre underbart. Nog om det innan jag går över gränsen.Något som tagit upp en del

enanniehttp://www.blogger.com/profile/04341492513352108321noreply@blogger.com2